Sen jag var liten har jag alltid velat ha barn, många barn, minst 3-4 stycken.
När jag träffade min sambo så pratade vi ofta om barn.
Jag ville ha barn tidigt, men han ville vänta ett tag till.
Men sen december 2004 slutade jag med mina p-piller och vi började planera och prata och längta.

Min mens var väldigt oregelbunden efter jag slutade med mina p-piller, det kunde ta 2-3 månader innan den kom.
Jag läste på alla möjliga sidor på internet om barn, om att bli gravid, ägglossningstest, vilka dagar man ska ha sex, vad man ska äta för att lättade bli gravid.

Jag åt massa piller som skulle hjälpa oss att bli gravida.
Vi gjorde allt vi kunde, men det var inte så lätt att veta när jag hade ägglossning eftersom min mens var så oregelbunden, så då började vi med ägglossningstest.
Men i längden blir det väldigt dyrt eftersom vi inte viste om ägglossningen skulle komma på dag 14 eller kanske dag 25?

Dagar gick, månader gick ÅR gick, det blev jobbigare och jobbigare.
Vi pratade om det ofta, varje dag, vi antog att det var mitt fel för att min mens var så oregelbunden.
Vi läste mycket på internet om olika ”fel” t.ex. PCOs

När det hade gått två år, två år av längtan efter ett plus som aldrig kom, två år med ägglossningsstickor, pillerknaprande, två kämpiga år, ringde jag till vårdcentralen och blev kopplad till gyn, som bad mig ringa till kvinnokliniken.
Och då började våran resa.

Vi fick hem papper om barnlöshetsutredning.
Det började med gyn undersökning, massa blodprov för att kolla om jag har ägglossning som man ska, och om alla värden är normala.
Kändes ibland som om jag inte gjorde annat än sprang till vårdcentralen för massablodprov.
I Mars 2006 lämnade min sambo ett sperma prov.
Efter någon vecka fick vi ett brev med en tid till sjukhuset då vi skulle få veta hur sperma provet var.

Vi var nervösa, mest min sambo, jag ”viste” ju redan att det var mig det var fel på.
När vi kom till läkaren fick vi veta att ”Det fanns inte en endaste spermie”
VA?!?!
Världen gick under kändes det som.

I samma veva fick vi veta att jag har PCOs, vilket innebär att jag inte har regelbunden ägglossning, istället så bildas det många små vätskefyllda blåsor på äggstockarna.
Några andra saker som är vanligt vid PCO är fetma, ökad behåring, m.m.

Vi viste inte vad vi skulle göra, vart vi skulle gå, vad vi skulle ta oss till.
Vi fick tid för att lämna ett nytt sperma prov, för det kan ha blivit något fel på provet, men nästa prov visade likadant.

Det fanns en chans att det skulle finnas spermier i pungen, att det bara var ledarna som var igen täppta.
Det tog någon månad så fick vi en remiss till IVF kliniken för att göra TESA.
Man går in med en tunn nål i bitestikeln suger upp lite vätska för att se om det finns några spermier.
Det var jobbiga minuter, efter varje gång dom sugit upp vätska gick dom in i labben och kollade med mikroskop om det fanns, tror dom stack honom 3-4 gånger, men dom hittade inga spermier.
Då gick dom vidare till Biopsi.
Dom tog små vävnadsbitar av ena testikeln.
Men svaret på det fick vi inte först senare. Och det visade sig att min sambo är helt Steril.
Han kommer aldrig bli biologisk pappa till ett barn.

Den dagen var första gången vi berättade något för våra familjer och våra vänner.
VI grät hela vägen hem från kliniken.

Efter den dagen har inte vårat liv varit sig lik…..

Då fick vi alltså bestämma oss för om vi ville donera spermier eller om vi ville adoptera eller leva utan barn resten av livet.
Det fanns ingen tvekan om saken, det skulle bli donerade spermier.

Men innan vi fick börja med någon behandling skulle jag undersökas ordentligt.
Det som låg på tur var en kontraströntgen av livmodern för att kolla så det var fri passage.
Det gjorde j*vligt ont, men resultatet var bra.

I Juni 2007 hade vi samtal med en kurator för att bli ”godkända” för att få donera spermier.
Vi pratade även med våran läkare som sa att vi skulle börja med 3-4 inseminations försök sen gå vidare till IVF ifall det inte har gett någon resultat.
Landstinget finansierar 3-4 försök el. 1 IVF
Jag fick recept på Pergotime, som hjälper till att man får ägglossning.

När jag fick min mens efter sommaren skulle jag ringa IVF kliniken, dom bokar då en tid för VUL (vaginalt ultraljud) dag 10 i mens cykel.
Dag 1- 5 sklle jag äta en tablett pergotime.

På ultraljudet kollas hur många ägg som finns, hur tjock slemhinnan är.

Efter VUL  ringer kliniken mig för att säga när jag ska börja med ägglossningsstickor, beroende på hur stort ägg jag har.

Sen tar jag ägglossningstester tills jag får omslag.
Får jag omslag på en fredag el. lördag blir det inge försök då kliniken har helgstängt.


Resten skriver jag senare.
Nu ska vi laga midddag