Jag känner mig inte gravid.
Är kanske lite trötatre än vanligt, brösten lite större, kissar kanske lit eoftare, men kan bero på kylan också.
Någon gpng när jag ställt mig upp snabbt har det snrrat i huvudet, och någon gång har det dragit i livmodern när jag gjort snabba rörelser.
Jag vill känna mer.
Lite molande verk, lite illamående.

Jamen, jag vill känna mig gravid.
Så man kan vara lite glad över det :-)

Fast det är jag ju ändå.

Minns inte hur det var med dottern, vet iaf, att jag gjorde insem. en tisdag, precis som nu, plussade torsdag.
Åkte bort söndag, och redan den veckan började jag må lite illa, och var himla trött.
Veckan efter, alltså 2 veckor efter plusset började jag må mer illa.
några dagar tills å spydde jag för första gången.
Sen höll det i sig i 10 veckor.

Tungt var det.
Men såå värt!

Nu vill jag att tiden ska gå snabbt tills vi ska göra VUL.
Hoppas vi får se ett (eller 2?=P) pickande hjärtan.....
Längtar!

Trevlig första advent

Kollar på graviditetstestets plus lite då och då.
Känns så himla overkligt.

Lite mensvärk känner jag.

Har bestäömt mig för att det kanske är sista gången jag är gravid nu.
så jag ska bara njuta!
Inte oroa mig.
Får jag missfall så får jag njuta tills jag får det.
Får jag inte missfall så är det bra(underbart otroligt)

Njut njut njut!!!

Vet inte om jag ska vara glad eller vad jag ska göra.
Ska snart åka iväg och träffa en kompis och hennes son.
Hon ska ha ett till barn i slutet på april.

Om allt går som det ska kommer bebis kika fram i början på augusti.
Har redan berättat för min familj.
Dom har hjälpt oss med pengar och varit spända nu i 2 veckor, så det är bäst att berätta för dom.

Resten får vänta till vecka 12.
Eller hur länge vi nu orkar vänta.

Eftersom jag har gjort DI får jag göra ett VUL i v. 7.
Jag längtar dit!!

Hoppas hoppas allt går som det ska.

jag bara vandrar fram och tillbaka här hemma, vet inte rikgit vad jag ska göra.
Vad får man göra när man är gravid,
Gravid, är jag verkligen det?
haha fattar ingenting.
Vad får man äta?
Känner mig som en nybörjare.

Längtar tills jag börjar må illa.
(Så kommer det inte låta då)
Men skönt att känna att jag är gravid, just nu känner jag lite mensverk och brösten är strora....
ibland när jag nyser eller hostar sträcker det i magen

Jag fick ett plus.
Helt sjukt.
Jag fattar ingenting.

Åhhh!!!!!! :-D:-D

Kan knappt vara glad, känns bara så overkligt...!!!

Igår var jag ute och åt middag med några tjejkompisar.
2 av dom är gravida, en ska ha i januari och den andra i Juni.

Jag är såå avundsjuk!!!!!!

Och dumm som jag är testade jag med ägglossningstest i morse, vilket gav utslag.
har hört att det kan ge utslag när man är gravid då LH hormonet är likt HCG som finns i kroppen då man är gravid.
Men det kan också ge utslag bara för att typ.

Så sambon kilade iväg till affären.

Ett litet hopp tändes, men då kanske vi blir dubbelt så besviken om det visar sig att jag inte är gravid.

Dumma dumma jag.

Känns lite mensverk och som att mensen kan komma när som helst.
på 30 min är väl sambon hemme, måste bara bli kissnödig tills dess :-)

Dottern vaknade av vårat viskande, så hon är vaken redan, annars sover hon gärna till efter 9.

En ynkla dag kvar.
Känns jobbigt, vill leva på hoppet ett tag till.
Då får man drömma och planera, tänka och fundera.

Undra när nästa försök blir?
När kommer Pergotime tillbaka...

Och hur ska man ha råd.

DI kostar 12000 kr.
VUL innan det 1000 kr.
Ägglossningstest 250
Medicin 80 kr. (?)
Resa till klinken och hem 700 kr.
Sen ta ledigt från jobbet, för både mig och sambon.

Det är inte varje månad vi har så mycket pengar över.
Som tur är så har vi världens bästa familj som lånar oss pengar är det behövs.

Kom att tänka på en låt jag lyssnade mycket på när jag var gravid med dottern.

Jag önskar så att jag kommer få känna lyckan av att ha en bebis i magen en gång till.

Till Tisdag, kommer mensen eller inte?
Har inte haft nå molandevärk något mer.
Brösten är stora och mensen kan nog komma när som helst känns det som.

Jag vill inte ha mens, jag vill ha en bebis i magen.

Idag är jag trött och less och på lite dåligt humör, precis som vanligt innan mensen kommer.

:-(

Idag har jag känt mig trött hela dagen.
Vi skyller på att jag är gravid, sa jag till sambon.
Det tyckte han lät som en bra ide och la örat mot magen för att lyssna om det finns någon bebis i magen.

Hoppas Hoppas Hoppas

Jag längtar efter att må illa och spy i 10 veckor som jag gjorde med dottern, jag lä'ngtar efter att ha ont i ryggen och känna sig stor och otymplig.
Jag längtar efter att åka till MVC och lyssna på fina hjärtljud, jag längtar efter att ligga i sängen på kvällarna och känna på små puffar eller sparkar på magen.

Jag längtar så jag vet inte vad jag ska ta mig till.

Nu säger dottern att hon vill se hockey och äta pepparkaka.

Så nu ska vi göra det

Och vi är äntligen lediga hela lilla familjen tillsammans.
Så underbart.
Vi tog en sovmorgon till halv tio då jag väckte dottern och sambon.

Dagens planer är att åka och bada.

Tisdag närmnar sig med stormsteg.
På¨ett sätt vill jag att det ska vara tisdag nu så jag får veta om det tagit sig eller inte.
Men en annan sida av mig vill inte veta ännu, orkar inte bli besviken, ledsen, om det inte har tagit sig...
Så fort mensen kommer försvinner allt, då är det över.
Inge mer längtan eller väntan, tills nästa gång

Ha en bra dag alla!

Nu känner jag inte av någonting förutom att mina bröst har växt, som dom gör varje gång jag får äglossning. När kommer Pergotime tillbaka, när kommer vi kunna göra nästa försök?!
Vi som var så laddade att göra nästa frösök redan p ånästa äglossning om lite mer än två veckor.
Men alltid är det något som ska gå fel.
Ikväll ska vi till min bästa kompis som ska ha en lite i Juni
Jag är så glad för henne skull, men så avundsjuk

Tänk att bara vara hemma och mysa med sin sambo och tillverka en bebis. Vilken lyx
Vad bra vissa har det.

Iböand kommer tankarna, varför just vi? Varför vi? Vad har vi gjort för att förtjäna det här?
Men när jag kollar på min dotter, då vet jag, det var ju för att vi skulle få världens finaste dotter.
Hade inte allt varit som det är hade vi aldrig fått henne.

Nu luktar det bajsblöjja här.:-)

Kram

Och nerräkningen pågår för fullt.
Igår pratade vi, tänk om det har tagit sig den här gången?
Men man vågar knappt hoppas, då blir man så besviken.

1 vecka kvar till mensen kommer, eller inte kommer.

Igår läste jag att Pergotime är slut, IGEN!
Jag måste äta pergotime för att få ägglossning, utan pergotime blir det inte mer försök det här året.
Verkar som om det kommer ta tid innan det kommer tillbaka.
skit också.

Ja, jag vet, kanske är jag gravid?
Då behäver jag inte pergotime.

Men det känns som om jag aldrig mer kommer få änna lyckan av att vara gravid.

Jag är så lycklig som har min dotter.
Vad hade jag gjort utan henne?
Hur hade jag orkat leva utan henne?
Vad hade jag gjort utan henne, hur hade mitt liv sett ut?

Har nyss varit och lämnat blodprov, det ska man göra 1 vecka efter insemination, för att se om jag har haft ägglossning.

På inseminationen såg inte doktorn något ägg, men han sa att jag hade ägglossning då jag hade vätska någonstans. Vet inte hur det funkar riktigt.
Det var samma när min doter blev till, han såg inget ägg, för det hade redan lossnat.

En del av mig tänker -Jag kommer aldrig bli gravid.
En annan del av mig hoppas vill och ska bli gravid.
Tänker på hur underbart det är att vara gravid, tänker på ett smeknamn till den lilla i magen.
Tänker på om det kommer bli en tjej eller kille.

Allt fler blir gravida runt omkring oss.
Många vänner och bekanta.
Varför ska det vara så här för oss?
Varför just vi?
Varför inte någon annan?
Någon som inte vill ha barn, någon som inte känner samma längtan som vi.

Varje gång jag får höra att nån kompis/bekant är gravid hugger det till i magen.
Jag blir glad för deras skull, självklart blir jag det.
Men, jag blir så ledsen för min egen skull.
Så ledsen.
Jag känner bara för att lägga mig och sova.
Men det kan jag inte, jag har min underbara dotter som får mig att le och skratta.
Som får mig att vara glad, fast allt känns tungt.
Min underbara dotter som är så go och glad. världens bästa.

Vad hade jag gjort utan dig?

1 vecka kvar till BIM.
Jag sa tills ambon att jag inte ska bli lika besatt som alla andra gånger, gör graviditetstest hit och dit.
Tänker på det hela tiden, känner efter hela tiden.
Men jag är lika besatt igen.
Dock ska jag inte köpa hem graviditetstest.
Inte förrän det är dags för mensen att komma och den inte skulle komma.
inte tidigare. Punkt slut!

Nu ska jag dra lös plåstret efter blodprovet, ogillar att göra det!

Sen jag var liten har jag alltid velat ha barn, många barn, minst 3-4 stycken.
När jag träffade min sambo så pratade vi ofta om barn.
Jag ville ha barn tidigt, men han ville vänta ett tag till.
Men sen december 2004 slutade jag med mina p-piller och vi började planera och prata och längta.

Min mens var väldigt oregelbunden efter jag slutade med mina p-piller, det kunde ta 2-3 månader innan den kom.
Jag läste på alla möjliga sidor på internet om barn, om att bli gravid, ägglossningstest, vilka dagar man ska ha sex, vad man ska äta för att lättade bli gravid.

Jag åt massa piller som skulle hjälpa oss att bli gravida.
Vi gjorde allt vi kunde, men det var inte så lätt att veta när jag hade ägglossning eftersom min mens var så oregelbunden, så då började vi med ägglossningstest.
Men i längden blir det väldigt dyrt eftersom vi inte viste om ägglossningen skulle komma på dag 14 eller kanske dag 25?

Dagar gick, månader gick ÅR gick, det blev jobbigare och jobbigare.
Vi pratade om det ofta, varje dag, vi antog att det var mitt fel för att min mens var så oregelbunden.
Vi läste mycket på internet om olika ”fel” t.ex. PCOs

När det hade gått två år, två år av längtan efter ett plus som aldrig kom, två år med ägglossningsstickor, pillerknaprande, två kämpiga år, ringde jag till vårdcentralen och blev kopplad till gyn, som bad mig ringa till kvinnokliniken.
Och då började våran resa.

Vi fick hem papper om barnlöshetsutredning.
Det började med gyn undersökning, massa blodprov för att kolla om jag har ägglossning som man ska, och om alla värden är normala.
Kändes ibland som om jag inte gjorde annat än sprang till vårdcentralen för massablodprov.
I Mars 2006 lämnade min sambo ett sperma prov.
Efter någon vecka fick vi ett brev med en tid till sjukhuset då vi skulle få veta hur sperma provet var.

Vi var nervösa, mest min sambo, jag ”viste” ju redan att det var mig det var fel på.
När vi kom till läkaren fick vi veta att ”Det fanns inte en endaste spermie”
VA?!?!
Världen gick under kändes det som.

I samma veva fick vi veta att jag har PCOs, vilket innebär att jag inte har regelbunden ägglossning, istället så bildas det många små vätskefyllda blåsor på äggstockarna.
Några andra saker som är vanligt vid PCO är fetma, ökad behåring, m.m.

Vi viste inte vad vi skulle göra, vart vi skulle gå, vad vi skulle ta oss till.
Vi fick tid för att lämna ett nytt sperma prov, för det kan ha blivit något fel på provet, men nästa prov visade likadant.

Det fanns en chans att det skulle finnas spermier i pungen, att det bara var ledarna som var igen täppta.
Det tog någon månad så fick vi en remiss till IVF kliniken för att göra TESA.
Man går in med en tunn nål i bitestikeln suger upp lite vätska för att se om det finns några spermier.
Det var jobbiga minuter, efter varje gång dom sugit upp vätska gick dom in i labben och kollade med mikroskop om det fanns, tror dom stack honom 3-4 gånger, men dom hittade inga spermier.
Då gick dom vidare till Biopsi.
Dom tog små vävnadsbitar av ena testikeln.
Men svaret på det fick vi inte först senare. Och det visade sig att min sambo är helt Steril.
Han kommer aldrig bli biologisk pappa till ett barn.

Den dagen var första gången vi berättade något för våra familjer och våra vänner.
VI grät hela vägen hem från kliniken.

Efter den dagen har inte vårat liv varit sig lik…..

Då fick vi alltså bestämma oss för om vi ville donera spermier eller om vi ville adoptera eller leva utan barn resten av livet.
Det fanns ingen tvekan om saken, det skulle bli donerade spermier.

Men innan vi fick börja med någon behandling skulle jag undersökas ordentligt.
Det som låg på tur var en kontraströntgen av livmodern för att kolla så det var fri passage.
Det gjorde j*vligt ont, men resultatet var bra.

I Juni 2007 hade vi samtal med en kurator för att bli ”godkända” för att få donera spermier.
Vi pratade även med våran läkare som sa att vi skulle börja med 3-4 inseminations försök sen gå vidare till IVF ifall det inte har gett någon resultat.
Landstinget finansierar 3-4 försök el. 1 IVF
Jag fick recept på Pergotime, som hjälper till att man får ägglossning.

När jag fick min mens efter sommaren skulle jag ringa IVF kliniken, dom bokar då en tid för VUL (vaginalt ultraljud) dag 10 i mens cykel.
Dag 1- 5 sklle jag äta en tablett pergotime.

På ultraljudet kollas hur många ägg som finns, hur tjock slemhinnan är.

Efter VUL  ringer kliniken mig för att säga när jag ska börja med ägglossningsstickor, beroende på hur stort ägg jag har.

Sen tar jag ägglossningstester tills jag får omslag.
Får jag omslag på en fredag el. lördag blir det inge försök då kliniken har helgstängt.


Resten skriver jag senare.
Nu ska vi laga midddag

Sitter och myser med min dotter i soffan.
Känner efter lite, jo brösten känns nog lite ömma, ibland känner jag lite molande verk i "tjejmagen"

1 vecka och en dag kvar till BIM

Våran resa hit har varit lång.
Med mycket tårar, väldigt jobbigt, men ändå mycket glädje också.

Vi behöver hjälp för att få barn.
För två år sedan fick vi våran dotter, den underbaraste man kan tänka sig.
Men ganska snabbt efter hon födds började längtan efter nummer två.

För ett år sedan gjorde vi första syskon försöket, nu förra veckan försök nummer 4.
Det är kämpigt.
Men vi hoppas och håller tummarna att vi får pluss på stickan inom en snar framtid.

Känns som om alla runt oss blir gravida.
När blir det våran tur?

Tills vidare njuter vi av våran lilla tjej som börjar bli stor:-)